Mannen i vitt hade tröttnat. Han hade varit trött på skiten ganska länge nu. Han gick med bestämda steg längs Skeppsbron i Stockholm. Det var en alldeles underbar höstdag – tyckte alla andra. Mannen i vitt hade inte tid med petitesser som väder och solsken. Fast det redan var oktober hade han knappt märkt att det blivit höst. Redan under försommaren hade han känt att han börjat få nog, och under sommaren hade det blivit allt tydligare att han måste göra något. Det måste få ett slut.

Men vad var det han hade tröttnat på? Och varför var han klädd i vitt?

Mannen i vitt såg ingen annan utväg än att företa sig det han nu företog sig. Han hade planerat det hela minutiöst. Det skulle vara över på några ögonblick. Hans stund var snart här. Mannen i vitt log lite lagom ondskefullt när han tänkte på det. Det var dags att ta avsked.

Ta avsked av vem? Inte sig själv väl? Fast varför skulle han då le  ondskefullt? Och varför var han klädd i vitt?

Kostymen, som var vit som snö, hade han skaffat på en loppis i en källarlokal på Sturegatan i Sundbyberg.  Han hade skaffat den för det här ändamålet. För den här dagen, den här timmen, de här minuterna. Han visste att den skulle uppfylla förväntningarna – att den skulle göra intryck. Att den vita färgen skulle göra sitt.

Intryck på vem? Kom igen nu! Varför var den just vit? Varför var han klädd i just vitt?

Pistolen i fickan hade han aldrig använt förut, han hade mest sett den som en souvernir och möjligen något att hota eventuella inbrottstjuvar med. Men tack vare en diskussionsgrupp på internet hade han lärt sig att använda vapenfett. Och nu var han nästan säker på att den skulle fungera. Och kanske, tänkte han, kanske skulle han inte ens behöva använda den.

Men vad var det han hade planerat? Nu får du fan ge dig! Ska han skjuta någon eller? Och varför i helvete var han klädd i vitt?

Pistolen var noga avtorkad så att det inte skulle finnas några fingeravtryck på den. Det gällde bara att inte råka ta av sig handskarna under själva utförandet. I stridens hetta, så att säga. Handskarna skulle också komma väl till pass om han skulle bli tvungen att använda pianotråden han hade i sin andra ficka…

Vänta nu! Pianotråd? Nu börjar det bli löjligt. Vafan håller du på med? Du har sett för mycket film, jag skiter i det här. Hejdå…idiot. (Går sin väg muttrande.)

Jaha. Då får jag väl önska alla en god jul istället. Inte för att den verkar bli speciellt vit inte. (Går också iväg muttrande.)